Anna Palm föddes i Stockholm 1859. Hon var dotter till konstprofessorn Gustaf Wilhelm Palm och och Eva Sandberg. Hela Annas släkt var full av konstnärer, vilket säkert till viss del förklarar hennes klockrena begåvning. Anna var mycket duktig på att teckna och måla redan som ung men gick inte på Konstakademin eftersom de var ovanligt att kvinnor fick utbildning där. Hon utbildades i stället privat och hittade med tiden ett sätt att leva på sin konst genom att måla av kända Stockholmsvyer och de ångbåtar och segelfartyg som på den tiden gick i täta stim på Stockholms vatten.
På 1890-talet var hon en av de mest efterfrågade konstnärerna i landet. Idag är hon tyvärr en av våra glömda kvinnliga konstnärer, mycket på grund av att hon 1895 flyttade utomlands, först till Paris och sedan till Italien för att aldrig återvända till fosterlandet. Vid ett besök på Capri hade hon träffat sin blivande make, infanterilöjnanten Alfredo de Rosa. De gifte sig 1901 och hon följde honom till Syditalien där de slog sig ner på hans släktgård i byn Madonna dell’Arco öster om Neapel. Mannen var ofta borta, och Anna fortsatte att måla i sin karakteristiska akvarellstil, trots att hon blev mor till två barn, som krävde både vård, omsorg och kärlek. Hon tros ha målat en del av sina mest kända stockholmsmotiv i Neapel efter förlaga från foton av fotografen Frans G Klemming, säkerligen för att dryga ut familjens inkomster.
Även om Annas konst alltid var lite stiliserad ser man tydligt skillnaden på de sena, en aning stela bilderna från Stockholms slott och broar och de bilder hon målade i Paris och i Italien, som är mycket friskare och mer balanserade, både när det gäller färg och motiv. Men trots kärleken till Paris och de livfulla mariner som hon målade på den syditalienska kusten är det Stockholmsbilderna som har överlevt, och fortfarande bjuds hennes akvareller med stockholmsmotiv ut till försäljning på Bukowskis då och då. Av de motiv som hon målade i Italien finns inte mycket kvar, enligt sonen så förstördes det mesta under kriget. Anna lades till vila 1924 i Italien och är ihågkommen i sitt hemland genom de tavlor som hänger på Nationalmuseum, Stockholms slott, Norrköpings museum och Göteborgs konstmuseum. Stadsmuseet äger ett 20-tal akvareller, de flesta från 1890-talets Stockholm.
På 1890-talet var hon en av de mest efterfrågade konstnärerna i landet. Idag är hon tyvärr en av våra glömda kvinnliga konstnärer, mycket på grund av att hon 1895 flyttade utomlands, först till Paris och sedan till Italien för att aldrig återvända till fosterlandet. Vid ett besök på Capri hade hon träffat sin blivande make, infanterilöjnanten Alfredo de Rosa. De gifte sig 1901 och hon följde honom till Syditalien där de slog sig ner på hans släktgård i byn Madonna dell’Arco öster om Neapel. Mannen var ofta borta, och Anna fortsatte att måla i sin karakteristiska akvarellstil, trots att hon blev mor till två barn, som krävde både vård, omsorg och kärlek. Hon tros ha målat en del av sina mest kända stockholmsmotiv i Neapel efter förlaga från foton av fotografen Frans G Klemming, säkerligen för att dryga ut familjens inkomster.
Kommentarer
Skicka en kommentar